Från vinter i Småland till Informator i Belgrad

Vi kom iväg väldigt sent från Stockholm den eftermiddagen. Och när vi närmade oss Småland så började det att snöa. Jag var trött och snöblind och stannade bilen för att se var dikena gick. “Du måste berätta något så att du inte somnar” sa Krystyna, så jag berättade historien om hur jag offrade pjäser som en galning och hur ett av partierna hamnade i schackvärldens tyngsta tidskrift, Informator. “Har du berättat detta för din familj” frågade hon. Nej, det hade jag inte.

Efter att ha läst Lerne kombinieren sommaren 1974 så letade jag efter kombinationer i varenda parti. Och i Täbyturneringen på hösten 1974 så skulle Caїssa le mot mig.

Många år senare åker vi till Belgrad. Med hjälp av Jan Lundin så får vi kontakt med Daniela på Informator. Hon hjälper mig att hitta kombinationen mot Lars Grahn. Den publicerades i nummer 19.

När jag matar in ställningen i analysverktyget på chess.com så visar datorn på nolltid upp +4 för vit. 1974 tog det mig ett par dagar att förvissa mig om att alla varianter höll. Ändå kan jag känna en viss tillfredsställelse över att datorn käckt ger mig beröm för mitt inledningsdrag.

Men det är inte det första draget som gör denna kombination speciell. Den något oväntade slutvändningen är det som får kombinationen att lysa.

Det finns också ett pedagogiskt värde i att titta på vad som skulle ha hänt om Grahn i stället hade slagit med bonden. Ställningen är ett typexempel på vad som Lars Karlsson har sagt: dam och springare är många gånger bättre än dam och torn.

Ett lugnt och fint avslut. Vit hotar matt på många sätt. På 10. – Ke7 spelar vit 11. Qe8+ följt av Nh5+ och svart måste offra damen.

Lars Grahn kom fortfarande ihåg kombinationen 37 år senare (en bit ner i artikeln): https://larsgrahn.blogspot.com/2011/05/evansgambit-i-bonn.html

Bli först med att kommentera

Kommentera